Björns härliga

kärlekshistoria

– vi besöker familjen Skifs prästgård

Björn Skifs öppnar portarna till sitt stora hem, Solberga prästgård i Haninge. Här visar han runt, och bjuder på ett öppenhjärtigt samtal om sin kärlekshistoria med Pernilla, fåren som sprang bort, de betydelsefulla låtarna, den 50 år långa artistkarriären, som nu får ny fart med både ny platta och scenshow – och lite till…

Det är ett ståtligt hem. Inte långt ifrån Österhaninge gamla kyrka med anor från 1300-talet. Prästgården med tillhörande marker som sträckte sig ända till Jordbro en gång i tiden. Här har prästerna bott i generationer innan kommunen köpte, och så småningom flyttade familjen Skifs in. Det var för sisådär 23 år sedan.

– Vi åkte hit en höstdag, minns jag. Vi blev förälskade direkt. Upptäckte sedan att det var ett, ja, ruckel... Det var kanske att ta i, men det kostade mycket tid och pengar att få ordning på huset. Min far var här när vi flyttade in och sa: fy fan, vilket jobb. Men nästa gång han kom blev han imponerad, säger Björn och välkomnar in på en kopp kaffe.

Inomhus är den gamla prästgården varsamt renoverad. Så mycket gammalt som möjligt finns kvar. Trägolv och trätak och öppen spis och foder av äldre snitt. 350 kvadratmeter, drygt, i två plan. Och rustika möbler som passar. Ett par klockor och skåp är från Dalarna, från trakterna där Björn växte upp.

Likheter mellan Vansbro och Haninge?

– Tja, skogen. Lugn och ro. Vi får vara ifred. Vi känner ju folk häromkring. Vi handlar i Västerhaninge. Våra söner är uppväxta här, gick i skola här. Yngste sonen Jonathan bor fortfarande hemma ett tag till. Han huserar i Sme´majas stuga därute, säger Björn och pekar på den sista smedens bostad vid infarten till gården.

Ja, en gång i tiden bodde och arbetade över 30 människor här. Nu är det snart bara Björn och hans Pernilla som bor kvar. Äldste sonen Oliver, 23 år, har redan flyttat.

Hur träffades ni, du och Pernilla?

– Jag såg henne första gången på en cancergala. Hon dansade. Sedan gick jag och kollade in när hon uppträdde på andra scener. Och så kom det sig att jag var med i en grej för TV – ”I tid och otid” – och i en scen skulle jag sitta i en raggarbil med en tjej. Pernilla fick rollen som den tjejen. Vi repeterade den där scenen i två dagar, minns Björn.

Och så blev ni ihop?

– Nej, nej. Det dröjde… Vi blev ju bekanta. Men på en tillställning, något år efter raggarbilen… Ja, då smet vi ut, gick ut på gatan… Där kysste vi varandra. Nu på lördag är det 25 år sedan den kyssen.

Olyckskorpar trodde aldrig att förhållandet skulle hålla. Han var 38, hon bara 22. Men ack så fel de fick. De gifte sig och fick sönerna och flyttade till sitt hus här i Haninge – och numera jobbar de ihop också.

– Ja, vi fick ett gemensamt jobb, en föreställning som hette ”Speldosa”. Hon regisserade och jag stod på scenen. Och vi funkar fantastiskt bra ihop. De senaste 10 åren regisserar hon allt jag gör på scenen. Vi har samma syn på underhållning. Och vi är proffsiga nog att hålla isär yrkesrollerna från vårt privatliv.

Hemmet betyder väldigt mycket för paret Skifs. Björn beskriver dem som ”hemmaugglor”. Ibland bjuder de hem folk, men oftast är de nöjda med varandra. ”Folk träffar vi ju hela tiden när vi är ute på jobb, det räcker”. Dessutom jobbar de hemma. Här skriver de texter och spånar idéer. Ibland tillsammans med andra – som nu senast med Lennie Norman. Han och paret Skifs är inne i ett intensivt manus- och repetitionsarbete just nu. Showen ”Lennie Skifs – Still crazy…” har premiär på Tyrol i Stockholm i början på februari. Han beskriver showen som ”opretentiös”.

– Vi har varit kompisar sedan 60-talet och funkar bra ihop. Trots att vi är ganska olika. Han kan ju vara hemskt elak och fräck och jag är ju så snäll. Olikheter funkar bra på scen, som Helan & Halvan och andra. Vi ska förstås bjuda på musik också. Lennie är ju i grunden musiker. En väldigt bra musiker, säger Björn.

Som om det inte räckte med en stor show på Tyrol för mannen som inte är så långt ifrån pensionsåldern, så har han dessutom i veckorna släppt ett nytt musikalbum.

En platta där Jörgen Elofsson skrivit låtarna. Han har tidigare skrivit musik till Britney Spears, Westlife och andra världsartister, och också låten When you tell the world you´re mine, den, ni vet, som Björn och Agnes sjöng för Victoria och Daniel när de gifte sig.  Det var i samband med det som Björn fick kontakt med Jörgen. På den nya cd:n – ”Break the spell” – sjunger Björn på engelska. Det här blir hans 40:e musikalbum i eget namn, och fler om man räknar band som han har ingått i, som ”Slam Creepers”, som började ge ut LP-skivor redan i mitten på 60-talet... Räknar man EP och singlar och samlingsplattor så… ja, han har nog inte koll själv.

Vilket album har betytt mest för dig?

– Oj. Det är förstås alltid det senaste jag har gjort. Men känslomässigt är det kanske ”Back on track” från år 2000. Innan dess hade jag inte gett ut en platta på 14 år. Det var bara film och annat. Musiken hade liksom försvunnit. Nu kom den tillbaka på allvar.

Fler album?

– Pinewood rally från -74. Det var då det började hända grejer på allvar. Jag och Bengt Palmers hade träffats och började jobba ihop. Hooked on a feeling blev etta på USA-listan. Vi var stora i USA. Vi åkte på turné i USA. Här i Sverige var journalisterna måttligt intresserade av vår musik, de frågade mest hur mycket pengar vi tjänade och så. Sanningen var att jag förlorade pengar…

Vad?

– Ja, alltså, på turnén vi gjorde i USA. Den gick minus. När vi spelade Hooked on a feeling och skulle lanseras. Arrangörerna klädde oss först i vikingadräkter och det var påkostat och regisserat… Det gick sådär. Efter ett tag slängde vi i alla fall vikingadräkterna, minns Björn.

Vi går ut för att ta bilder. Björn visar runt och berättar om renoveringsprojekt, inte utan stolthet. Jag kommer att tänka på filmen ”Drömkåken” när hans rollfigur har tummen mitt i handen, och Björn erkänner att det mesta här på Solberga är renoverat av hantverkare. Men själv gör han vad han kan, så ofta han kan. ”Lagar grejer. Ska försöka få ordning på jordkällaren som håller på att rasa”. Det bästa han vet är att ”gå omkring här hemma och bara skrota”.

– Gräset här vid gungan är det inte lätt att hålla efter. Se upp för groparna! Här kommer älgarna för att käka våra äpplen. Ibland står en familj och mumsar äpplen här, säger Björn när jag ska plåta honom i gungan.

Det är väldigt behagligt att samtala med Björn. Han bjuder på sig själv, och är verkligen lika rolig och lättpratad som han verkar i alla filmer och TV-framträdanden. Vi avslutar intervjun vid hagen där familjen har haft får och lamm de senaste somrarna. Nu växer det brännässlor här.

– Ja, vi leasade fåren, men de i somras, de var så jädra bra på att rymma. De försvann hela tiden. Jag kanske inte hade fått till staketet riktigt. Det blir ju lite pinsamt när polisen kommer med en rymling och frågar om det är vårt lamm. Vi får väl se hur vi gör i fortsättningen, säger Björn.

Text & Foto: Jonas Wallmark  Foto sid 7: Elisabeth Frang